10. Genus och den offentliga sektorn från mitten av 1800-talet till slutet av 1900-talet / Gender and the public-sector from the middle of the 19th century to the end of the 20th century
1. Vita Zelce
Department of Communication Studies, Faculty of Social Sciences, University
of Latvia
Historical Amnesia and the History of Soviet Women in Latvia: Knowledge About the Period of Stalinism in Latvia
Latvia, like other countries in the Baltic region and Eastern Europe, underwent several political regime changes during the 20th century, and these caused changes in culture, in everyday life, in norms, in values and in the way in which history is assessed.
In the late 1980s, when the Soviet Union collapsed and Latvia regained its independence, the dominant view of history was one which emphasised that Latvia in the 1990s was a victim of history and a direct successor to the republic which existed in the 1920s and 1930s. Overall social memory in the last decade has been constructed on the basis of certain aspects of the past, but also of forgetting about history. Processes of amnesia have powerfully affected the Soviet period in Latvia. There has still been no proper evaluation of such issues as collaborationism, of the way in which people survived and interrelated. The Soviet period is among the most uncomfortable historical issues of the present day.
It is possible to gain a deeper understanding of the Soviet period if one looks at it through the prism of gender history. When one looks at the history of women, then one can see ways in which the nation and its culture survived during the long years of occupation.
The goal of this study is to monitor the role of women and the transformation of that role during the period of Stalinism in Latvia (1944/45-1953) and to review the way in which knowledge about history among women affects the dominant historical story and its legitimacy.
There are several basic issues in this study: 1) Soviet policies vis-à-vis women (their involvement in restoring peacetime life and in the reproductive process); 2) the role of women in ideology and its dissemination; 3) the role of women in establishing the everyday rhythms of life in the post-war period; 4) women and the mechanism of Stalinist repression; 5) women in the context of resistance.
A discussion of these aspects of history allows one to conclude
that women played a constructive role in post-war processes, and things which
they did in the public and the private sphere made it possible for Latvians
to survive under the circumstances of Stalinism.
This discussion allows us to note the dual nature of many processes and to understand
the mechanism for social trauma and historical amnesia which was created by
the Soviet occupation.
2. Helena Bergman
Historiska institutionen, Stockholms universitet
Kärleksverk blir ämbetsverk. Kvinnliga barnavårdsmän och deras svåra professionaliseringsprocess i det tidiga 1900-talets Sverige
Mitt konferensbidrag behandlar de s.k. barnavårdsmännen och deras problematiska professionaliseringsprocess i det tidiga 1900-talets Sverige. Barnavårdsmän var benämningen på de socialarbetare som under större delen av 1900-talet övervakade utomäktenskapliga barn och deras föräldrar. De utförde faderskapsutredningar, kontrollerade fäders underhållsbetalning och övervakade mödrars omvårdnadsförmåga. Många av dessa barnavårdsmän var kvinnor.
Jag diskuterar frågan om hur anställda kvinnliga barnavårdsmännen skapade en professionell nisch för sig själva under perioden 1920-1940. Barnavårdsmannaarbetet tog form vid en tid då den offentliga barnavården ännu präglades av en icke-professionell diskurs. Samma arbetsuppgifter kunde utföras av såväl anställda socialarbetare som av personer som verkade på frivillig basis. Många gånger ansågs de kvinnliga socialarbetarnas värde ligga i deras personliga och kvinnliga kompetens snarare än deras formella kunskaper. Dessa förhållanden ställde till problem för de kvinnor som tog plats som tjänstemän inom den offentliga barnavården. De ville framstå som representanter för ett offentligt ämbetsverk i allmänhetens ögon, inte bara som utövare av en kvinnlig och moderlig kärleksverksamhet. Den stora utmaningen som mötte dessa kvinnliga barnavårdsmän var att utveckla en ny professionell strategi, bättre anpassad till tjänstemannarollen.
3. Ulla Rosén
Historia, Växjö universitet
Omsorg om äldre ur ett genusperspektiv, 1815-1939.
Äldreomsorg var en dominerade verksamhet inom den offentliga sektorn vid mitten av 1800-talet. Det var åldrande änkor och avskedade soldater som i första hand kom i åtnjutande av denna fattigvård. Verksamheten var reglerad i 1847 års fattigvårdslag, men lagen gav stort tolkningsutrymme åt socknarna. Det fanns även en allmänt utbredd uppfattning om vilka som var berättigade till denna allmänna omsorg. Änkan hade som gift kvinna fullgjort sin äktenskapliga plikter och ev reproducerat släktet. Hon kvalificerade däför för allmänt stöd. Likaså den avskedade soldaten hade tjänat fosterlandet och i avsaknad av fast egendom bistod socknen honom hans uppehälle.
Den offentliga sektorns organisation var densamma i början av 1900-talet som hundra år tidigare och det stod klart att en omorganisering behövdes med ett tydligare ansvar för den offentliga sektorn. 1913 år pensionslag, 1918 år fattigvårdslag utgör startpunkterna för ett ökat samhälleligt ansvar. Reformarbetet tog emellertid inte fart förrän i början av 1930-talet.
Reformarbetet innebar att gränsen mellan det privata och det offentliga flyttades.
I en lokal studie av äldreomsorg i två socioekonomiskt olika områden visar jag att det vid mitten av 1800-talet och i början av 1900-talet endast var gradskillnader mellan områdena avseende verkställandet av den offentliga omsorgen. Äldreomsorgen utfördes inom samma ramar och inom samma genusordning i båda områdena. Den kvinna som fullgjort sin plikt som hustru - dvs uppfyllt genusordningens krav - åtnjöt offentlig omsorg, liksom den man som pga sitt tjänande av fosterlandet inte kunnat förvärva fast egendom och tryggat sin försörjning på ålderdomen. Detta system sattes på hårda prov i samband med proletarisering, urbanisering och emigration då sociala nätverk slogs sönder, barn och föräldrar kunde inte bistå varandra, allt färre disponerade fast egendom och allt fler klarade inte själva av att försörja sig på egen hand när de blev gamla.
1918 års fattigvårdslag fastslog att det ålåg kommunerna att tillhandahålla plats på åldersomshem för behövande åldringar. Det var en radikal förändring. Den enskilde individen kunde kräva att bli omhändertagen. Om kommunen stod för all omsorg blev dock den intagne underställd fattigvårdsstyrelsens förmyndarskap och förlorade fram till 1945 sin medborgerliga rättighet att deltaga i politiska val. Ett sätt att överbrygga detta - och samtidigt försöka popularisera ålderdomshemmen - var att låta gamlingarna betala för sin plats. Detta skapade oro - det fanns två klasser av åldringar på ålderdomshemmen - och förestånderskans roll problematiserades och försvårades. Som kvinna hade hon mindre problem att beordra den manlige intagne som var underställd fattigvårdens husbondemakt än den som själv betalade för sin plats och endast var gäst på ålderdomshemmet.
Fattigvård, inklusive äldreomsorg, var ett kommunalt område dit kvinnor tidigt gavs tillträde. Den befintliga statistik som finns tillgänglig visar dock att fler män än kvinnor tog den offentliga omsorgen i anspråk och accepterades lättare som understödstagare än kvinnor.
5. Zara Bersbo, Växjö Universitet, Historia
Den dolda emancipationen. Understödde förändringar i 1915:
års giftermålslag en manlig emancipation? En studie av synen på
betalt och obetalt arbete i Sverige 1915-1974
Före år 1915 var äktenskapslagstiftningen i Sverige patriarkal i sin struktur. Vid en skilsmässa hade mannen bestämmanderätt över familjens barn och han var hustruns förmyndare. Orsakerna som måste ligga till grund för skilsmässa var efter 1860 otrohet, övergivande och "osämja". Före 1915 upphörde även makarnas försörjningsskyldighet gentemot varandra vid en skilsmässa, utom om skilsmässogrunden var sinnessjukdom. Genusordningen i äktenskapet gav därför makarna olika ekonomiska villkor efter en skilsmässa.
Efter ett nordiskt samarbete kom så en ny giftermålslag i Sverige 1915. Den gav den ekonomiskt svagare parten i äktenskapet ett visst ekonomiskt skydd vid en skilsmässa. Make görs underhållsskyldig gentemot make om hon/han under större delen av äktenskapet ägnat sina resurser i hemmet d.v.s. varit hemarbetare. Det var därför oftast hustrun som var mottagare av bidraget.
Det har visats att domstolarna under 1920- talet flitigt tilldömde någon av makarna underhåll i princip vid alla skilsmässor för att i början av 1970- talet i princip aldrig utdöma underhåll, även då någon av makarna tillbringat större delen av ett långvarigt äktenskap med att utföra obetalt arbete i hemmet. Både paragrafer i giftermålslagen och domstolars praxis ändras successivt under denna tidsperiod. Det sker en attitydförändring i underhållsfrågan då domstolarna går från att se äktenskapet som ett ekonomiskt teamwork som gäller livet ut till en sammanlevnadsform där makar ska/borde leva ekonomiskt "självständiga tillsammans".
Man talar ofta om den emancipation den svenska kvinnan genom förvärvsarbete upplevde på 1960-70- talet. Vad jag vill titta närmare på i min avhandling är om inte mannen/maken långt tidigare emanciperats ekonomiskt från kvinnan/hustrun. Blev den kvinnliga emancipationen således en följd av en manlig?
Papret ska bl.a. presentera tidigare forskning som på något vis berör och påverkar lag, praxis och attityder vad gäller ekonomisk fri eller ofrihet i äktenskapet och efter en skilsmässa under 1915-1974. Syftet är att tillsammans diskutera, kommentera och inspirera till nya infallsvinklar i en kommande avhandling.